Helt slut
Då var Göteborgsvarvet avklarat igen då, en till medalj i prishyllan, alltid lika härligt! ;)
Efter loppet blev jag intervjuad också! Mamma filmade.
Mer resultat kommer senare. Måste till stallet & rida. Juste, Lovisa (lillasyrran) kom på 5:e plats av 215 st! Hon fick en pokal, eftersom hon kom bland de 10 bästa, jädra unge ;D
Livet som glutenintolerans
Om vi börjar lite med, vad det egentligen innebär med att vara glutenintolerans;
Glutenintolerans, så kallad celiaki, innebär att man inte tål proteinet gluten som finns i vete, råg och korn. Gluten skadar tarmluddet i tarmens slemhinna hos den som har glutenintolerans. Tarmluddet har betydelse för att man ska kunna tillgodogöra sig näringen i maten på ett bra sätt. Tarmen blir till slut helt slät.
Glutenintolerans är inte en allergi och ska därför inte förväxlas med veteallergi eller liknande. Glutenintolerans varar hela livet, men besvären brukar gå över om man enbart äter mat utan gluten. Det är inte klarlagt varför vissa blir känsliga för gluten. Den viktigaste kända orsaken är ärftlighet.
Min pappas bror är också gluten, och det är därifrån jag ärft det.
Vanliga symtom är
- trötthet
- diarré, gaser och buller i magen
- viktnedgång
- blodbrist med järnbrist och brist på vitaminerna B12 och folsyra
- blåsor i munnen
- värk i skelettet
- svårigheter att få barn.
En sjukdom som inte går över
Om man inte tål gluten skadas alltså tunntarmens tarmludd av gluten i maten. Men detta behöver inte ge några uppenbara tarmbesvär, vilket kan göra att man tror att sjukdomen har läkt och gått över. Men så är det inte. Glutenintolerans är ett livslångt tillstånd som utan behandling kan ge en rad olika symtom och besvär.
Jag vet inte om ni tycker detta är intressant om mitt liv som glutenallergisk.
När jag skriver om det såhär, men jag tror de flesta tycker det. Eftersom det inte är så vanligt. Och jag tycker mer människor i världen borde veta om vad det är. Sprida det vidare. För det är så irriterande när man är ute gonstans och ska äta. Och man frågar, är denna maträtten helt fri från gluten? Och de svarar, Jaa.
Och så verkligen ber man dem titta efter jättenoga, de går iväg och frågar. Kommer tillbaka och ber så hemskt mycket om ursäkt, för då hade de helt fel. Och den maträtten var inte glutenallergisk.
Ah blir så less...
När man är gluten gäller det att var SÅ noga, ABSOLUT INTE slarva med någonting. Man måste vara envis och jobbig och fråga efter ALLT. För folk förstår verkligen inte hur allvarligt det är. Det är inte så att jag dör, men. Ah, det är så viktigt att vara noga.
Jag TROr ni tycker det är intressant att läsa om min gluten, tror alltså ;)
Kanske ska börja lite mer med det. Faktiskt. Detta inlägget är tidsinställt eftersom jag nu är ute och springer 5 km på den absoluta bästa tiden jag kan. Ger järnet, jääklar vad jag springer alltså ;) GÖTEBORGSVARVET IN MY HEART! 
Det är inte bara jag, utan nu också hästar
Herregud vad jag skratta!
MUMS
S T A N
Good Morning Readers
Solen bara steeeker.
Red Shelly i bara shorts igår, är det sommar eller? JA, på HÖG nivå! Härligt om nåt!
Har för övrigt min nya favoritlåt, det började med att lillasyrran gick och sjöng på den. Jag total älskar den.
Maybe, the song is old, but who cares ;) Sjunger på den hela tiden, OCH jag kan hela låten utantill, najs ja vet.
Ikväll är det Eurovision Song Contest också, inte för att jag kommer titta, men ni kanske ska det. Tror ändå inte vi har någon större chans till att vinna i år igen, eller komma bra till. Tycker inte låten är tillräckligt bra. Det är bara en vanlig låt. Det händer inget speciellt med den. Man kan ju jämföra Loreen´s låt och hans låt, väldigt stor skillnad tycker jag. Det hände mer i Loreen´s låt, om ni förstår vad jag menar.
För snygg!
Bilder tagna alldeles nyss
Visste ni att...
Shelly har haft en massa, massa, massa olika smeknamn, stackars häst. Hon vet väl inte vad hon heter längre.
På Irland aå blev hon kallad "Bubbles" Fråga mig inte varför.. Men så fick hon heta i alla fall.
Sen när hon kom till Sverige så kallade Emma & Annie Frivold (tror jag hade henne efter Irland, inte riktigt koll) henne för Bubblan. Bubbles fast på svenska.
Och så fick hon heta så i några år, tills hon kom till Maria L, som började kalla henne för Tindra.
Och så fick hon heta så i några år och sen kallar vi henne Shelly.
När vi köpte henne visste vi inte att de kallade henne för Tindra, om vi hade vetat det hade vi inte kommit på ett eget smeknam till henne. För då hade hon fått heta Tindra. Tycker det är jättegulligt namn på ponny!
Men nu heter hon i alla fall Shelly.
(Gammal bild, på när hon hette Tindra)
Brukar skoja med Shelly ibland. för hon lyssnar inte på namnet Shelly när man hämtar henne i hagen. Så står jag där och :
-BUUUUUUBBLEEEESSSS, BUUUUUUBBBLLLEEEEESSS.
Fast det funkar inte alls, hon bara stirrar på mig som om jag var helt dum i huvudet...
Sen provar jag med:
-BUUUBBLAN, BUUUUBBLAAAAAAAAN.
Men det funkar inte heller, vid det här laget har hon redan tröttnat och står och blundar.
Sen provar jag med:
-TIIIIINDRA, TINDRAAAAAAA.
Ingen reaktion hör heller, nu har hon verkligen lessnat och vänder rumpan till mig och försöker hitta lite gräs att käka på.
Sen så provar jag med:
-SHEELLYYY, SHEEELLLYYY.
Och då kommer hon. Fast det är inte för att hon lyssnar på namnet Shelly, utan bara för att hon tycker så synd om mig som står och gapar så, så hon orkar bara inte höra mig stå och skrika en massa namn så hon kommer ändå. Bara för att få lite lugn och ro, alldeles tyst.
Gissa vem som har världens bästa Fredag?
När jag får börja sätta igång Shelly igen, då jääklar ska magen bort på henne, hon är väldigt tjock nu. Tror vi får försöka minska magen genom ridningen, ut och galoppera mycket. För vi kan absolut inte sänka hennes hö. För hon får redan 6 kg om dagen, bara! Och hon kan ju verkligen inte få mindre än det!
Ä
Jo, jag såklart. STUDIEDAG, STUDIEDAG, STUUUDIEEDAAAG.
Idag ska jag bara ta det lugnt. Åker till stallet ikväll och grillar med alla andra där, tror vi skulle grilla korv, mysigt :)
Jag hade planerat att göra allt dethär idag :
- Baka med lillasyrran
- Plugga inför spanska provet, har bestämt att jag ska få B på det också :)
- Cykla ner till vitsippebacken och ta en massa fina kort! Lovisa vill nog följa med.
Det är de jag planerat, right now. Och allt detdär tar en stund.
Har för övrigt bildbrist på HÖG nivå, samt ingen blogg inspiration.
På Måndag får jag förresten börja sätta igång Shelly igen, fatta hur glad jag är! Och då kommer det nog vara bättre uppdatering, och bättre inspiration när jag kan börja skriva om "mina ridpass" igen. Så det blir perfekt!
Najs Väder!
Hos mig står det att det är 32 grader :S Fast den ljuger nog lite. Det är nog i alla fall 25 grader, och här sitter jag i en varm bil, med varma ridbyxer, ett äpple i handen, påväg till stallet och kan knappast andas. Jag valde verkligen rätt sport, blir väl ett svettigt ridpass i paddocken sen, vad vet jag ;)Det här kändes konstigt...
Det kändes jättekonstigt är jag skrev detta ;) 13 och år redan moster. Plus att han fyller 2 år, så var redan moster vid 11 årsålder.
Godmorgon readerzzzz
Sjukt pigg idag, woohhooo.
Känner inte Insdagen som jobbig längre, vilket är otroligt skönt. Eftersom jag går till fyra, det känns inte jobbigt längre faktiskt.
Nu sitter jag här i min jeansjacka och är nästan påväg att gå. Väntar bara på min kompis som ska komma först.
Idag planeras inget speciellt. Ska åka till stallet sen och skritta henne i 45 minuter, precis som jag gjorde igår.
Red ut i en halvtimma, och sedan red i paddocken på goug i en kvart. BARA SKRITTA, suck. Längtar tills jag får sätta igång henne igen, och börja träna & tävla!
En positiv sak med att hon vilar och bara skrittas är att hon är sjukt, sjukt, sjuuuukt pigg! Och det är jättekul, eftersom hon aldrig är det i vanliga fall ;)
Nä skämta, men det är kättebra att hon har så mycket energi.
Nu måste jag sticka, vi hörs mer senare! Antingen under skoldagen, eller helt enkelt efter skolan.
Juste, glömde jag berätta att jag satt och pluggade i 1 timma och 30 minuter igår inför spanska, och matte provet som är till nästa vecka. Nu känner jag mig duktig.
Vacker bild
Min gråskimmel
Ska alldeles strax åka ut till min gråskimmel, som inte är så grå längre. Mer åt det ljusa hållet med lite brunt i sig.
Usch så fult ;)
DÅ
NU
Jätteljus, hon hade MYCKET finare färg förut.
Älska B-ponny tiden <3
B ponnytiden tycker jag absolut att man ska försöka ta till vara på. Det är några viktiga år som bygger upp de allra flestas ridning, många börjar tävla och träna på den nivån med.
Varför?
Jag vet inte riktigt varför. Men b ponny är en viktig kategori tycker jag. Det är somsagt där man lär sig det mesta. Det är där man flänger runt på banorna med lite hej & hå teknik, och det är då man lär sig av sina misstag. Min b ponny tid var väl inte särskilt märkvärdig egentligen. Jag började aldrig tävla då eller så. Däremot så lärde jag mig otroligt mycket... Tackar världens finaste B-ponny Kenwoods Cymro för det ♥ Och självklart Lilla My, Överste Karlsson m.m
Den första b ponnyn jag hade hette Lilla My. Hon var en riktig liten prinsessa. Ur gullig och var dö snäll. Ända nackdelen var att hon var dressyrponny och hoppade max 50 cm hinder. Kom ihåg på provridningen. Jag blev helt kär i den lilla B-ponnyn Lilla My med sina rosa grejer. Obs, Lilla My var inte min. Hyrde henne bara. Men ägaren till henne då kunde inte galoppera, så då fick jag vara med och provrida alla B-ponnysar de kollade på, förutom Cymro ;) Rörigt, ja vet. I alla fall Hon var sjukt pigg & bara drog och drog för det mesta faktiskt. Kommer ihåg en massa grejer när jag red henne, bus ponnyn.
Efter Lilla My kom Cymro med i bilden, åå fina ponyn. Dum som jag vet inte vad, riktigt dum var han i hoppningen (och är, host). Kommer ihåg när jag skulle tävla honom i någon sånhär Klubbtävling. Tror det var 80, ingen aning.
Jag hade världens sämsta självförtroende på honom, men jag älskade honom lika mycket ändå.
Kom ig på den tävlingen då han stannade på 4:e hindret, utan anledning.... Bara gelt plötsligt sådär. Jag ramlade av mitt i hindret. Flög rakt in i hindret. Hade världens huvudvärk efteråt, ont i revbene till och med :O Hade fått en bom där. Och jag var så ledsen över att mina vita ridbyxor blev helt kolsvarta ;( Usch. Det var hemskt.
Men fortfarande där med, älskade honom lika mycket ändå. Älskade hans bra sidor, han var en för bra ponny för att dumma sig. Han hade ju liksom kunna hoppat det där 80 hindret baklänges, stillastående. Han var bara dum.
Men. Kommer (och gör redan) älska honom föralltid, vad han än gjort. Så älskar jag honom lika mycket ändå.
HUR VAR ER B-ponny tid? Skriv gärna och berätta :)
Saker jag blir osäker på
Det är alltid så på bloggar, man försöker utstråla säkerhet & att man är stark, och sen förstås sprida det till er andra. Men klart det finns vissa lägen då jag blir osäker eller mörkrädd...
Mobbning & avundsjuka. All typ av sådan, när jag märker att nån stöter ut någon annan eller när någon snackar skit. Bläh, det är inte okey med sånt. När jag hör sånt så blir det lätt så att jag backar av, men oftare & oftare går jag in & säger till nu. Liksom hörni lägg av, inget snack, ok? Men usch, när avunsjuka övergår till mobbning & skitsnack så blir jag osäker. Alltså när jag märker att folk runtomkring gör så. Nä, ingen mobbning. Ok?
Större bloggare. När större bloggare (som man ska se upp till) publicerar helt onödiga inlägg då dom faktiskt hänger ut folk, kanske utan att märka det men ändå. När dom hänger ut folk på fel sätt så att det låter fel & dumt så stannar jag till. Men hallå, vad skrev hon egentligen där? Är det verkligen okej?
Samma när större bloggare faktiskt härmar. Jag vet, det är gulligt med folk som härmar. Men ibland blir jag lite osäker, liksom en stor blogg som härmar en mindre. Tar samma bilder då & då och använder exakt samma ord & citat.
Överlägsna ryttare. & då menar jag folk som verkligen går omkring med näsan i vädret & typ röjer alla andra. Bara för att han/hon TROR han är så mycket bättre än alla andra. Då backar jag av lite...
Det finns massa lägen då jag blir osäker, tro mig. Verkligheten är ju självklart annorlunda än vad som visas här på bloggen. Det blir ju lätt så, men jag hoppas att genom sånna här inlägg kan ni få lite bättre koll & lära känna mig.
Veckan, here we go
Lugn vecka.
Måndagen är så simpel den kan bli. Skola som vanligt. Åker till stallet lite senare, framåt kvällen och skrittar henne barbacka i manegen i 15-20 minuter
Tisdagen är också chill. Skola och sedan stallet på eftermiddagen. Om det är fint väder skrittar jag ut barbacka i en 40 minuter, och om det regnar skrittar jag i manegen i 20-30 minuter"
Onsdagen är lite jobbigare, eftersom jag går så himla sent i skolan. Men annars stallet på eftermiddagen. Samma som på Tisdagen. Om det regnar - manegen, barbacka 20 minuter. Om det är fint väder - skritta ut, barbacka 30-40 minuter.
Torsdagen skön dag. Samma med stallet, behöver egentligen inte skriva det igen. Men jag gör det ändå.
Om det regnar - manegen, barbacka 20 minuter. Om det är fint väder - skritta ut, barbacka 30-40 minuter.
Fredagen världens skönaste dag. Studiedag och helt ledig hela dagen. Vet inte riktgit vadbjag ska hitta på. Kanske bara vara hemma och ta det lungt. Stallet på eftermiddagen, samam där.
Om det regnar - manegen, barbacka 20 minuter. Om det är fint väder - skritta ut, barbacka 30-40 minuter.
Lördagen ska jag bara ligga hemma och ta det lugnt. Åker väl till stallet vid lunch. Samma sak där med ridningen. Beroende på vädret.
Annars ska jag äta bra mat, dricka mycket, inte anstränga mig & bara ta det lugnt. Varför det? Undrar ni säkert.
-De kommer ni få reda på snart.
Söndagen upp tidigt. Äta en bra & stabil frukost. Dricka mycket vatten. Ladda, ladda, o ladda! För dåmär det nämligen GÖTEBORGSVARVET! 5 km ska springas, satsar på en bra tid. Mer om göteborgsvarvet kommer komma under veckan. Sjukt taggad!
:(
Huvudet dunkar
Ni förstår inte hur trött jag är!
Så trätt så jag har ont i huvudet. Så trött är jag.
Förlåt för dålig bloggning idag, men direkt när jag kom hem från lägret så la jag mig i min otroligt sköna säng och sov.
Vaknade till huvudvärk, usch.
Hade en lugn rumskamrat, förutom igår kväll. Som jag inte tänker gå in på. Men det var lite svårt att sova för henne. Och eftersom jag är en sån glad, positiv, säll & rar tjej så hjälpte jag henne att sova ;)
Det har vart frukost vid halv åtta osv.
Nä usch, mitt hvud håller på att sprängas. Vi hörs mer imorgon!
Tungan ner för huvudvärk ;D
Vem får ta käftsmällen EGENTLIGEN
Vem får ta käftsmällen? Och vem får busvisslingar i korridoren?
..Den som STÅR upp eller den som sjunkit så lågt att den ligger & sprattlar på golvet?
Jag skulle VILJA svara " Den som ligger & sprattlar på golvet ", men nej...tyvärr så är det inte så. Det är alltid den som är starkast, den som orkar ta mest skit utan att falla, som får ta käftsmällen gång på gång, om & om igen. Tror inte att nån riktigt fattar hur vårat samhälle egentligen ser ut just nu. Folk slåss på nätet, slänger fula ord fram & tillbaka gång på gång. Det skrivs elaka saker som egentligen inte borde få plats i en 11 årings mun, men ändå så hoppar grodan ut ur munnen om & om igen.
ÄR detta ok?
Folk är avundsjuka. Avundsjuka på att du kan stå upp, orkar ta skit & vandra vidare mot toppen - medan dom andra ligger på marken & försöker dra sig upp på något som känns som Muontain Everest. Du har de elaka snobbiga wannabee fjortis-mobbarna hack i häl hela tiden. Dom attackerar gång på gång med fula ord & utstirrande blickar. Möts i korridoren & blir puttad in i skåpen. Ingen märker något, bara du.
Jag har hört SÅ många storys om sånt här. Bloggare skriver satt fingrarna, bokstavligt talat ;) , glöder & läsare kommenterar & tycker så att hjärnorna sprängs. Det blir en explotion på nätet, alla har olika åsikter. ALLA tycker något. Kvar blir bloggarna, som vågat lägga ut & stå UPP för sin åsikt. Vad som är RÄTT & vad som är fel. Dom blir lika stora mobbningsoffer som dom som blir mobbade i skolan...
Jag har aldrig blitt utsatt på sån här hög gran själv. Däremot så har jag blitt hackad på, gång på gång, om igen, flera gånger. Jag har faktiskt blitt ledsen, pratat med mina föräldrar & dom har hjälpt mig att liksom sträcka på mig igen. INGEN är värd mina, eller dina tårar, okey? Ingen.
Jag tror att vi är blinda för det som händer precis framför våra näsor. Vi ser inte vad som egentligen pågår. Folk blir faktiskt mobbade, men vågar inte erkänna. Vill inte bli kallad för "den utsatta" , eller "den mobbade". Folk som står en riktigt nära kastar skit gång på gång utan att vi märker nåt, just för att vi är blinda för det vi har rakt framför näsan. Såå tråkigt, men såå sant.
Riktigt tråkigt när jag behöver ta upp sånna här ämnen. Men jag tycker det är viktigt att alla får säga vad dom tycker liksom. Även jag. Även fast jag inte är utsatt på den nivån jag skriver, så försöker jag hjälpa.
