Saker jag blir osäker på
Det är alltid så på bloggar, man försöker utstråla säkerhet & att man är stark, och sen förstås sprida det till er andra. Men klart det finns vissa lägen då jag blir osäker eller mörkrädd...
Mobbning & avundsjuka. All typ av sådan, när jag märker att nån stöter ut någon annan eller när någon snackar skit. Bläh, det är inte okey med sånt. När jag hör sånt så blir det lätt så att jag backar av, men oftare & oftare går jag in & säger till nu. Liksom hörni lägg av, inget snack, ok? Men usch, när avunsjuka övergår till mobbning & skitsnack så blir jag osäker. Alltså när jag märker att folk runtomkring gör så. Nä, ingen mobbning. Ok?
Större bloggare. När större bloggare (som man ska se upp till) publicerar helt onödiga inlägg då dom faktiskt hänger ut folk, kanske utan att märka det men ändå. När dom hänger ut folk på fel sätt så att det låter fel & dumt så stannar jag till. Men hallå, vad skrev hon egentligen där? Är det verkligen okej?
Samma när större bloggare faktiskt härmar. Jag vet, det är gulligt med folk som härmar. Men ibland blir jag lite osäker, liksom en stor blogg som härmar en mindre. Tar samma bilder då & då och använder exakt samma ord & citat.
Överlägsna ryttare. & då menar jag folk som verkligen går omkring med näsan i vädret & typ röjer alla andra. Bara för att han/hon TROR han är så mycket bättre än alla andra. Då backar jag av lite...
Det finns massa lägen då jag blir osäker, tro mig. Verkligheten är ju självklart annorlunda än vad som visas här på bloggen. Det blir ju lätt så, men jag hoppas att genom sånna här inlägg kan ni få lite bättre koll & lära känna mig.
angelica skriver:Håller med dig, all sorts mobbning skrämmer mig. Att folk har mage att trycka ner folk, klaga och mobba. USCH
Håller med dig, och särskilt det där med mobbing och överlägsna ryttare.
När jag var på tävlingar i höstas så log jag mot alla som kom passerandes med sina hästar, log snällt mot både ponnyn och ryttaren, men inte en endast snäll blick tillbaka! Istället så tittar man snett på varandra och hånler, fy sjutton! Kan man inte ha en go stämning på tävlingsplatsen!? Är det verkligen så svårt att le, eller önska någon lycka till?
