B ponnytiden tycker jag absolut att man ska försöka ta till vara på. Det är några viktiga år som bygger upp de allra flestas ridning, många börjar tävla och träna på den nivån med.
Varför?
Jag vet inte riktigt varför. Men b ponny är en viktig kategori tycker jag. Det är somsagt där man lär sig det mesta. Det är där man flänger runt på banorna med lite hej & hå teknik, och det är då man lär sig av sina misstag. Min b ponny tid var väl inte särskilt märkvärdig egentligen. Jag började aldrig tävla då eller så. Däremot så lärde jag mig otroligt mycket... Tackar världens finaste B-ponny Kenwoods Cymro för det ♥ Och självklart Lilla My, Överste Karlsson m.m
Den första b ponnyn jag hade hette Lilla My. Hon var en riktig liten prinsessa. Ur gullig och var dö snäll. Ända nackdelen var att hon var dressyrponny och hoppade max 50 cm hinder. Kom ihåg på provridningen. Jag blev helt kär i den lilla B-ponnyn Lilla My med sina rosa grejer. Obs, Lilla My var inte min. Hyrde henne bara. Men ägaren till henne då kunde inte galoppera, så då fick jag vara med och provrida alla B-ponnysar de kollade på, förutom Cymro ;) Rörigt, ja vet. I alla fall Hon var sjukt pigg & bara drog och drog för det mesta faktiskt. Kommer ihåg en massa grejer när jag red henne, bus ponnyn.
Efter Lilla My kom Cymro med i bilden, åå fina ponyn. Dum som jag vet inte vad, riktigt dum var han i hoppningen (och är, host). Kommer ihåg när jag skulle tävla honom i någon sånhär Klubbtävling. Tror det var 80, ingen aning.
Jag hade världens sämsta självförtroende på honom, men jag älskade honom lika mycket ändå.
Kom ig på den tävlingen då han stannade på 4:e hindret, utan anledning.... Bara gelt plötsligt sådär. Jag ramlade av mitt i hindret. Flög rakt in i hindret. Hade världens huvudvärk efteråt, ont i revbene till och med :O Hade fått en bom där. Och jag var så ledsen över att mina vita ridbyxor blev helt kolsvarta ;( Usch. Det var hemskt.
Men fortfarande där med, älskade honom lika mycket ändå. Älskade hans bra sidor, han var en för bra ponny för att dumma sig. Han hade ju liksom kunna hoppat det där 80 hindret baklänges, stillastående. Han var bara dum.
Men. Kommer (och gör redan) älska honom föralltid, vad han än gjort. Så älskar jag honom lika mycket ändå.
HUR VAR ER B-ponny tid? Skriv gärna och berätta :)
Moa skriver:
