Träningen gick superduper bra! Vi hoppade ingen speciell höjd. Några hinder låg på 90 cm och några på 100 cm.
Hon hade stan bara "titt-hinder" framme. Vilket var super bra. Även fast Shelly inte alls är tittig på hinder, hon hoppar ju allt vare sig om den är läskig eller inte.
Det var bland annat en vattenmatta, polkagrisplank, regnbågshinder, oxer med en liten grind, och även kombination. Har inte haft så möjlighet och hoppa så mycket kombination på Shelly. Har nog bara hoppat det en gång på hemma plan. Och resten på tävlingar. Första gången jag skulle hoppa en kombination var på en tävling, på en L:B. Hinderna var 100 cm. Och jag hade ALDRIG hoppat en kombination förut med Shelly. Visste inte heller hur Shelly var och hoppa kombination. Hur mycket hjälp hon behövde osv.
Men det gick superbra. Hon fixade det kanon.

Själva tränaren då: Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Lena Berggren. Man blir väldigt lätt sur på henne. Till och med min mamma blev lite sur på henne. För då stod fet och pratade. För i början av passet så körde vi lite dressyr. Och då ville hon att jag skulle rids på långa tyglar och blablabla. Och Shelly funkar inte och rida på långa tyglar med. Jag tränar inte för dem som har den ridstilen.
Men i alla fall jag blev väl lite arg och ledsen PÅ Shelly. Bara för att hon inte ville lyssna. Och hon bara lunkade på där. Och då blev jag skit sur på henne. Och då sa mamma det att det inte är för att jag inte tål och ta kritik, utan för att det är för att vi har kämpat så med Shelly. I ett helt år och hon går Inge bättre för det. Klart Shelly har gått i form ett helt pass för mig någon gång sådär. Men det är ALDRIG någon som lyckas hjälpa mig med min ridning. Jag för aldrig någon riktig hjälp. För de jag tränar för bra tror och tänker saker om mig och Shelly. Antingen så säger de att jag är för hård på hand och måste lätta. Jag fattar inte hur de kan säga så. Jag har ridit en B-ponny innan Shelly som heter Cymro, och han var känslig. Han kunde man absolut inte ha hård hand på. I ett år red jag honom, och varenda pass hade jag så mjuk och stilla hand så att det är väl klart att jag har mjuk hand nu på Shelly också. Men Shelly är en annorlunda ponny än vad Cymro är. Cymro är ju född på tygeln ;) Men det är inte Shelly. Shelly är lite stel och svår och få "i form". Hon vill inte riktigt jobba med bakbenen. Oj, nu kom jag in på helt andra saker.
Över till det andra igen.
De bara tror att Shelly är en en sån ponny, när hon är helt annorlunda. De tror att det inte är jag som kan rida. Att jag inte kan rida hästar i form. Men herregud, jag har ridit i 6-7 år och har tränat för tränare och allt. När jag hade ridit ett par år på ridskola så kunde jag till och med rida en del ridskolehästar i form! Då var jag väl 9 år eller något sånt. Jag kommer ihåg hur stolt man var när Pajas gick i form för en. Haha, det var minnen det!
Men i alla fall, visst jag är väl inget proffs på och rida. Aldrig att jag är i samma klass som dig Axelina. För jag har inte dem möjligheterna. Jag satsar heller inte. Jag rider och tävlar för att det är kul.
Men det är de att de tränare jag rider för bara tror saker. Tills jag ber dem sitta upp på henne. Och då får de helt plötsligt en annan syn på Shelly. Jag kommer ihåg när Charlotte satt upp på Shelly för första gången, för jag bad henne det. Eftersom hon sa massor av grejer som jag inte kunde göra på Shelly. Som och strunta i hennes huvud. Bara låta henne gå upp med huvudet. Det säger ALLA tränare till mig! Men det går inte på Shelly. Man kan inte strunta i hennes huvud, för då blir hon helt okontaktbar och vill inte alls lyssna, och blir hur stark som helst!
Jag ska säga er att det tog en bra stund innan Shelly lyssnade på Charlotte. Man såg att Charlotte var förvånad. Det tog i alla fall 10-15 minuter innan Shelly började lyssna för henne. Och kanske 20 minuter (hon red i en halvtimma) innan Shelly gick i form. Och hur duktig är inte Charlotte liksom. Jag kan tycka det är rätt skönt när folk sitter upp på henne och verkligen fattar hur kämpig hon är.
Det är en riktigt skön känsla! Och det är lite kul, om någon kompis sitter upp på Shelly. Och bara, men om jag sitter upp så kommer hon säkert gå i form och trampa under sig. För det gör min ponny för mig. Och så sitter de upp och Shelly går som en pottaskit (haha) och så rider de bara i 5 minuter, sedan vill de inte rida mer. Och de säger inte ett ord efteråt att "åå vad fin hon är" eller " åå vad härlig hon är och rida" Utan de är helt knäpp tysta........
Detta inlägg blev väldigt långt. Känner att jag Inge riktigt kom fram till det jag egentligen ville säga. Utan kom bara in på andra saker.
Men det är skönt och få skriva ur sig lite saker. Vet att det ändå inte kommer vara någon som läser igenom allt detta jag skrivit nu så det var därför jag skrev mer lite "privata" grejer. Det är svårt och förklara.

Film från träningen kommer ut idag/ikväll.
Ha de!