Jag älskar att man hela tiden har något att sträva emot, nya mål varje dag. En plan med allt och man ska få 2 individer med olika språk att fungera ihop och när det väl gör det så är det helt underbart. Men jag får inte riktigt fram varför jag älskar denna sporten faktiskt,  det är lite svårt att sätta ord på det, men jag mår helt enkelt bara bra av att vara med hästar. Och speciellt med Shelly då. Hästar är intelligenta och snälla djur, och jag ser det som en "gåva" att få umgås med de här underbara djuren. Utan dem skulle jag inte vara någonting.

 Att ha häst innebär frihet, lycka, kärlek. Hur kan man inte må bra av dem?

Jag menar, hur cool är inte känslan av att sväva över ett 110 cm hinder? Eller varför inte ännu högre, 120, 130? 

Jag tror på att, för att komma högre upp i klasserna. Nu snackar jag alltså om elit nivå här. Så krävs det många timmar i sadeln, och mycket vilja. Man ska tycka det är kul och man ska verkligen vilja detta. Man ska känna att det här med hästar är något man vill satsa på fullt ut!

Sen förstår ju jag och alla andra att det kanske krävs lite mer än så för att komma långt. 

Man kan nu inte bara sitt. Där i sadeln och rida runt. Och undra varför man inte blir duktigare? 

Utan få måste man lägga på ett kol. Och sätta lite fart, sen vet jag att alla inte har den möjligheten, möjligheten att ha fleeera, fina topp hästar & en tränare att träna för några gånger i veckan. För alla har inte samma förutsättningar. 

Själv älskar jag att rida, och det är det bästa som finns! Jag planerar inte att klättra upp i klasserna. Utan jag rider för att jag tycker det är kul. Nu menar jag inte att jag vill stanna på mina L:C & L:B, men ni fattar säkert.