Det ÄR orättvist, det bara är så

 
Har alla samma förutsättningar?
Nej, tyvär.
Ridsporten är orättvis, that´s it. Ridsporten är en otroligt svår sport att lyckas i, that´s it.
Det kanske sitter någon i Stockholm som får allt hon vill, har världens rikaste pappa som hon bara är otacksam mot hela tiden. Men hon får ändå den där SM ponnyn stående framför ögonen.
 Medans här i Göteborg sitter det en annan tjej precis lika gammal som sliter som ett djur för att få göra det hon tycker är roligast i världen. Att rida. Hennes familj tar de sista sparpengarna de har bara för att deras dotter ska få rida på ridskola 1 gång i veckan och få kul.
Jag vet, det ÄR orättvist.
Samma på tävling, alla har inte lika duktig ponny.
Liksom som att kaxiga Petronella rider in på banan med sin redan färdiga SM ponny, som kan hoppa alla hinder stillastående, så bryr jag mig faktiskt inte om ett dugg om dem vägarar ut sig på första hindret.
Om istället Pia med sin skruttiga, gamla ponny travhoppar hela banan felfritt...ALL respekt till sånna som kämpar lite & är tacksama sen.
Som den kaxiga Petronella som skriker åt sin jätterika pappa varje dag & som ändå får SM ponnysarna, kan ta och slänga sig i väggen (ursäkta)
Jag höjer de som KÄMPAR till skyarna istället!

Som jag skrev däruppe. Att ridsporten är svår att lyckas i. För att ta sig någon vart så måste man faktiskt kämpa, vad är Petronella säger så är det faktiskt så. Jag försöker vara tacksam varje dag när jag rider, på olika sätt.
Jag vet att jag inte har den där alldeles egna SM ponnyn stående framför näsan på mig, som står uppstallad på Göteborgs största LYXstall, men jag får chansen att rida världens snällaste D-ponny ich det är jag otroligt tacksam för. Jag har det rätt bra ändå. En alldeles egen duktig ponny som jag kan träna & tävla på.

När jag hör folk klaga, även fast dem borde vara tacksamma & lyckliga, så backar jag av lite.. Klart att folk är ledsna någon gång, det är alla, för ingenting egentligen. Det är då, DÅ man borde rycka upp sig, torka tårarna & gå ner och krama mamma & pappa och säga hur glad man är för det man faktiskt HAR.

Jag är stolt ägare till min icke SM ponny, hon är världens underbaraste. Jag är så tacksam för det jag har & får.
Jag är lika glad ändå även fast jag inte har en SM ponny stående framför näsan på mig.
Jag vet. Det är orättvist, det bara är så.
Sen finns det ju självklart dem som har en SM ponny som är otroligt tacksamma för det också, det är inte det jag säger. De kanske också har kämpat för att få komma upp till dnen nkvån, vad vet jag :) 
 
 Vad tycker ni om det här? Håller ni med mig i det jag skriver? 

Kitiya skriver:

Bra inlägg! You go girl! Kramis <3

Hanna skriver:

Helt rätt Tilda!! :)


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...