Jag har ridit i hela mitt liv, eller nästan i alla fall.
När jag var i mammas mage så red jag.
Och när jag var bebis & nyfödd så red jag. Eller red kanske är o ta i.
Men jag satt på hästen och skritta.
Red lite på mammas gamla häst Cissy.

Men om vi håller oss till när jag började rida på riktigt. Då det var seriöst.
Jag började rida när jag var 5 år. Då red jag på en ridskola i Stockholm, eftersom vi bodde där då. Jag kommer ihåg min favorithäst därifrån. Findo hette han.
Oh! Måste gå in och kolla på hemsidan om han fortfarande lever......brb kommer strax.......

Hittade inte honom....Men ridskolan hette i alla fall Nyby Torshälla Ridklubb. Där red jag i 2 år.
När jag var 7 år så flyttade vi till Göteborg, hade precis slutat 1:an på Gökstensskolan.
Väl här i Göteborg började jag rida på Gunnebo Ryttarsällskap. Där red jag 3 år.
Det var då Boel i stallet skaffade två western hästar + två små shettisar. Varav en var 86 cm(!!!!)
Då började jag och rida på den svarta, oinridna, busiga & envisa lilla shettisen. Som bara kunde få för sig att dra ut i skogen, utan att ens lyssna på mig. Jag kommer ihåg en gång då jag red i paddocken. Och så fick den lilla ponnyn för sig att den inte ville jobba mer. Så den vek sig undan eller vad man nu ska säga. Och var inriktad mot skogen, det enda jag kunde göra var att sitta av. Så fort han gjorde något sånt var det bara och sitta av. För att stängde av totalt, lyssnade inte ett dugg. Många känner nog igen sig, i alla fall de som har ridit sådana ponnysar. Jag red bara den lilla ponnyn 1 gång i veckan. I några månader bara.
Efter ett tag tröttnade dem och skaffade då Lilla My som jag fick rida 1 gång i veckan. Vi var väldigt många som red henne. Boel har ju tre barn, och de skulle ju ha varsin dag. Alltså 7 - 3 är 4.
Och en dag red jag. Då blev det 3. Och så hade hon 1 vilodag. 2 då.
I alla fall så red jag henne en gång i veckan i början. Till slut blev det två.
Jag kommer ihåg då de provers Lilla My. Eller när de skulle skaffa häst och var runt och letade. Då hade hennes barn inte lärt sig o galoppera, så jag fick vara med den på varenda ponny de tittade på. Så jag fick sitta upp och galoppera på den. Och se hur den var då.
Jag kommer ihåg då när vi provred Lilla My. Hon var som en dröm! Som en liten prinsessa, hur söt som helst!
Och så hade de Lilla My ett tag då. Till slut så bestämde hon sig för att köpa en till B-ponny till sina barn.
De var då de åkte och tittade på Kenwoods Cymro. Där fällde jag inte med, eftersom Boels barn hade lärt sig och galoppera då.
De bestämde sig för och köpa honom och jag hade vips 2 dagar som jag red honom. Och min lillasyster red istället Lilla My.
De hade Lilla My och Cymro ett långt tag.
Började och rida Cymro 3 dagar i veckan nu. Måste bara säga att, så mycket som jag har gått igenom med honom. Och han var inte ens min egna häst! Kan ta den historien någon annan gång, om ni vill höra om tiden med Cymro.
Efter ett långt tag så köpte Boel en till ponny, Överste Karlsson. Åå, fina Karlsson!
Så nu red jag Cymro 3 gången i veckan + Karlsson 1 gång i veckan. Det blev inte att jag red Karlsson så mycket. Men 1 gång i veckan ungefär. Jag red nu två B-ponnys.
Det gick ett långt tag till och det visade sig att Karlsson hade, något som jag inte kommer ihåg vad det heter nu. Men han fick ont i benet. Och de var tvungna och skicka tillbaka honom till förra ägaren igen.
Det gick ett långt tag och jag och mamma började fundera på det där med och ha egen häst.
Men det var inget stort, jag red ju redan Cymro 3 gånger i veckan.
Och det är nu det kommer. Håll i er! Boel bestämde sig för att flytta till Gotland och ta med sig ponnysarna.
Vilket innebar, ingen mer Cymro. Jag var så ledsen. Mitt hjärta gick i tusen bitar. Min älskade Cymro som jag älskade så mycket. Så mycket framsteg vi gjort , och så mycket han hade kärt mig. Från att ha kommit direkt från ridskolan till och rida en av Sveriges finaste B-ponnyer. Som ägdes av Antonia & Axelina PH. Antonia och Chmro som blev Nordisk Mästare i Danmark (rätta mig om jag har fel Ackie, eller aa om du läser detta)
Så kom jag där. Börjar fundera nu i efterhand om jag förstörde honom. Jag var ju inte alls...duktig om man säger det så.
Tycker synd om Cymro. Men han är fortfarande hur fin som helst. Cymro & Beata är som himmel och jord. De är så fina tillsammans!
Men nu måste vi gå vidare. Boel flyttade och där stod jag, hästlös.
Jag och mamma kollade runt på massor av D-ponnyer.
Och efter den 12:e ponnyn så hittade vi Shelly och nu har jag haft henne i 1 år.

Det var min lilla "häst-historia". Det finns så mycket mer att skriva, massor av detaljer. Men de går vi inte in på nu. För då skulle detta inlägget aldrig ta slut.
Höll mig inte precis till ämnet " när & varför jag började att rida"
Men strunt samma, jag började rida för att ?? Hästar är det bästa som finns! Så klart, vad annars? ;)

Nu ska jag soova. Tagga spanska prov imorgon bara! Ha de!